#3 Upphovsrättsbrott: Kyrkohandbokens grundproblem ännu olösta

När Kyrkomötet hösten 2017 gick till beslut för att anta Kyrkohandboken 2018 hade man inte ens börjat undersöka vad man hade rätt att ge ut. Kyrkomötet blev i detta avseende, kan vi nu efteråt dessvärre konstatera, helt överspelade och nog till stor del förda bakom ljuset. Kyrkomötets ledamöter verkar ha utgått från att dessa grundproblem sedan länge var lösta.

Denna del i processen får i sig anses uppseendeväckande, men hur Kyrkokansliet agerat därefter är ännu mer problematiskt. Det verkar tyvärr också ha resulterat en djupt oetisk och okänslig behandling av ett antal levande och avlidna upphovspersoner.
Helt tydligt har man ännu inte tagit itu med grundarbetet att utröna de olika musikalternativens rötter, upphov och tillkomsthistoria.

Sent påtänkt, redan efter kyrkomötets beslut, blev man i januari 2018 ändå tvungen att ta tag i detta av konkret juridiska skäl. Dessvärre hamnade arbetet på Kyrkokansliets bord, vilket tidigare ju ofta har vållat onödiga problem i arbetet. Handläggare försökte sent omsider kontakta upphovspersonerna i de fall man kunde utfinna vilka dessa var.

Upphovspersonerna, och i vissa fall dessas efterlevande, reagerade alla med stor förvåning. Flera av dem var av förståeliga skäl, och på goda grunder, upprörda över att inte ha blivit tillfrågade förrän Kyrkomötet redan lurats besluta om alternativ där kyrkan nu helt saknade utgivningsrättigheter och kontrakt.

Teologerna Christer Pahlmblad och Anders Ekenberg var två av de som dessutom nu fick se sina texter helt förändrade, utan inhämtat medgivande. Ekenberg menade i Kyrkans tidning i februari 2018 att ”bearbetningarna är sammantaget så omfattande att de utgör en förvanskning av texten som jag inte kan godta. Jag inser att mitt ställningstagande kan medföra komplikationer, men upphovsrättsfrågorna borde ha klarats ut tidigare.”. Pahlmblad menar att ”man har styckat sönder texten.”

Kyrkokansliet valde i detta läge en tillfällig ”quick-fix” – att avlägsna de sidor som innebar brott mot upphovsrätten i den förhandsversion som låg ute under våren 2018. Men i öppen trots mot rådande lagstiftning och författarskyddet trycktes dessa alternativ till sist ändå i den version av Kyrkohandboken som distribuerades till alla församlingar. ”Vi ifrågasätter inte deras uppgifter” lät man meddela från kansliet, men man distribuerade ändå de versioner man tidigare inte bedömt sig ha lagligt stöd för att trycka. Det senare är naturligtvis speciellt allvarligt – att man helt medvetet begick överträdelsen.

Den största härvan är ändå den som är resultatet av att man inte alls förstått Harald Göranssons roll i arbetet med Kyrkohandboken av 1986. När den senares barn, Cecilia och Urban Göransson, erfor att man avsett ge ut en stor mängd av faderns bearbetningar och transkriptioner utan att ha inhämtat rättigheter eller försökt skriva något kontrakt, blev de både förvånade över hur dåligt informerade Kyrkokansliet var rörande innehållet i rådande Kyrlohandbok. Barnen var också bestörta över det oetiska förfarandet, och attityden de bemöttes med. Man får beundra familjen Göranssons tålamod och storsinne därvidlag. ”Vår huvudpoäng är att de upphovsrättsfrågorna borde ha lösts redan innan kyrkomötet gick till beslut” säger Cecilia Göransson i Kyrkans tidning 27 mars.

Trots vädjan från upphovsrättsinnehavarna och trots varningar – bland annat av förre hovrättsrådet Gunnar Petri, Sveriges främste expert på musikalisk upphovsrätt – valde man att gå vidare. Petri konstaterade när det stod klart att Kyrkohandboken trots outrett juridiskt läge skulle distribueras: ”Tryckning och spridning av bearbetningar som gjorts utan upphovsrättsinnehavarens medgivande innebär straffbart upphovsrättsintrång och ger rätt till skadestånd”. Den chansningen borde kyrkan helt enkelt inte ha gjort.

Den 11 november meddelade Göranssons arvingar i en skrivelse till Kyrlostyrelsen (se länk nedan) att de under ett halvt års tid försökt få Kyrkokansliet att förstå det musikaliska och juridiska läget, men att ansvariga handläggare nu gått över till att framhärda att de alls inte kommer att erkänna Harald Göranssons upphovsrätt! Intressant nog har kyrkan redan många gånger erkänt denna upphovsrätt till Göransson i samband med arbete och copyrightutbetalningar från Kyrkohandboken 1986. Kyrkokansliet menar alltså att Göranssons upphovsrätt på något sätt har försvunnit sedan 1990-talet, utan att framföra några argument för sin sak.

Barnen Göransson skriver i november 2018:

”Ingen information eller dokumentation vi tagit fram under den här processen, har Kyrkokansliet accepterat som stöd för upphovsrätt. Tvärtom verkar det som om man med automatik avfärdar allt stödjer detta och det görs utan sakliga argument och ibland genom att framföra direkt felaktiga uppgifter. Det är därför inte meningsfullt för oss att fortsätta diskussionerna med Kyrkokansliets företrädare.”

Det är naturligtvis mycket pinsamt (och djupt tragiskt) att Kyrkokansliet, som ju haft så svårt att hantera de situationer de själva bidragit till i handbokshärvan, misslyckats även med att ha kontakt med upphovspersoner och föra samtal som leder till överenskommelser. Att med sturska ord och utan egna argument bemöta arvingarna till Harald Göransson på detta sätt är kanske det största sår Kyrkans anseende kan åsamkas i detta läge.

Göranssons har därför nu vänt sig till Kyrkostyrelsen i hopp om att det finns en bättre etisk resning och större ödmjukhet där. Nog förtjänar de bättre än att få sin upphovsrätt ifrågasatt bara för att rädda skinnet på några kanslihandläggare som tänkt fel!

Göranssons igen:

”Eftersom vi förstått att vi inte är ensamma om att kritisera hur upphovsrättsliga frågor har hanterats vid framtagande den nya kyrkohandboken tycker vi därför det finns anledning för Svenska kyrkan att fundera över hur frågor om upphovsrätt, och för all del också kontakter med upphovsrättsinnehavare, har skötts och hur de bör skötas framöver. En sådan diskussion bör inte enbart föras utifrån strikt juridiska utgångspunkter, utan även utifrån ett genomtänkt etiskt förhållningssätt. Vilken typ av organisation vill Svenska Kyrkan framstå som?”

Låt oss hoppas att Kyrkostyrelsen kan lösa det hela utan att göra ont värre, genom att göra det som Kyrkokansliet av outgrundliga skäl inte förmått. Inled respektfulla samtal om vem som skrivit vad i Kyrkohandboken 1986! Respektera upphovsrätten och respektera avlidna medarbetare och trotjänare i kyrkan – de förtjänar bättre än vad de fått erfara det senaste halvåret!
LÄNKAR:
https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/upphovsratt-i-nya-kyrkohandboken-ifragasatt
https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/ifragasatt-upphovsratt-forsenar-kyrkohandboken
https://www.kyrkanstidning.se/debatt/hogt-spel-med-handboken
https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/nya-upphovsrattsansprak-pa-kyrkohandboken
https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/ersattningsfragan-kan-vara-lost-upphovsratten-under-fortsatt-utredning
https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/psalmforfattare-rasar-mot-orimlig-ersattning
https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/skrivelse-om-handboken-var-upphovsratt-kranks
https://www.dn.se/kultur-noje/kyrkohandboken-stoppas-tillfalligt/

Klicka för att komma åt goranssonupphovsratt2018.pdf


https://www.dn.se/kultur-noje/kyrkohandboken-lanseras-trots-upphovsrattstvist/
https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/kyrkohandboken-nu-pa-vag-till-forsamlingarna

Klicka för att komma åt goranssonupphovsratt2018c.pdf

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s